Danskar och distans

Då är våren här på allvar. Eller? Trots förra veckans bakslag med 15 cm snö så är jag fortsatt positiv till våren. Det blev på något vis skönt att säga hejdå till vintern med ett härligt intervallpass i snömodden längs grusvägarna på Ledningsregementets skjutfält.

Så här glad blir man av sol!!

I slutet av förra veckan hade vi utbildningsdagar med bataljonen och var förpassade till skogarna mellan Enköping och Uppsala, långt från mobil täckning och fashionabla gym. Som avslutning på första dagen försökte jag lura med folket ut på ett intervallpass. Jag utlovade korta intervaller men trots detta löfte fick jag bara med mig två tappra krigare. Vår lilla grupp vinglade iväg i den decimeterdjupa modden och kom tillbaka 40 minuter senare med 3x5 danskar* i benen. Gött!! Dagens bedrift stod nog Maria för, tjejen som kan mala på i HUR många timmar som helst. Att se henne köra 10 sekunders maxfart-intervaller var imponerande. Well done! (Det gäller förstås skidåkar'n som var med också!)

Idag blev det rek av banan för Premiärmilen som går nästa helg. Can vallade runt mig på banan och det ska bli riktigt roligt att kuta på söndag! Med löpning dit och hem lyckades jag skrapa ihop lite över 20k och benen kändes oförskämt pigga på hemvägen. Kanske berodde det på att både solen och vingen låg i ryggen.

Imorgon är det måndagsflås på jobbet, en företeelse där grundtanken är att hela skolan ska samlas för att träna tillsammans. Dessvärre har det runnit ut lite i sanden de senaste åren och det är mest kadetter och ett fåtal officerare som finns på plats. Jag tänkte följa upp dagens distanspass med några 200-ingar imorgon, jag får se om jag lyckas få med mig någon!


*dankar = 30-20-10 där det joggas i 30 sek, springs i 20 och maxas i 10. Och sen om igen i 5 minuter innan det blir set-vila. 
Det gör ont och det är skönt!