Långpass och slalombackar

Idag är det söndag. Och söndag betyder långpass. Jag har kommit att tycka om långpassen som avslutning på veckan. Förr har jag alltid vilat på söndagen, för att på något sätt belöna mig själv efter en lång träningsvecka men i det vardagspussel jag försöker få ihop nu passar det bättre att springa långt på veckans sista dag.

Snöfritt i slalombacken = springbart

Så i morse packade vi in oss i bilen och drog till Lidingö där vår gemensamma kompis (tillika massageterapeut) Can stod och väntade. Dagen till ära hade D planerat ett finfint pass med en blandning av skogsstigar, cykelvägar och löpspår. Till Cans stora förtret ingick slalombacken som en extra krydda!

Vilodagen då? Jo, den finns så klart kvar. Nu för tiden är lördagen en vilodag som inte byts bort i första taget. Vilodagen är för mig lika mycket för kroppen som för huvudet. Jag har mål jag vill uppnå och att ha mål innebär ett visst mått av "måste" i min träning och då är det extra skönt att ha en dag där jag kan göra saker som egentligen inte leder någon vart. Som att rida till exempel=)

Imorgon börjar en ny vecka på slottet och träningsveckan inleds med ett simpass från världens bästa Lotta!