Jobba-tävla-jobba

Semestern börjar närma sig och i år är den extra efterlängtad! De senaste månaderna har som bekant inneburit en hel del resande med jobbet och även om det är roligt så ska jag erkänna att det är tröttande. Nu är den näst sista resan för terminen gjord och den gick till Nyköping för övningen Syntes tillsammans med kadetterna som tar examen om en vecka.

Syntesen är kadetternas slutövning och huvudsyftet är att testa dem i chefsrollen. Vid övningens start råder skymningsläge, dvs en internationell konflikt breder ut sig och närmar sig Sveriges gränser. Hotbilden trappas så småningom upp och till slut är kriget ett faktum. Cheferna ställs inför problem där lösningen inte alltid är helt självklar och effektiv samordning och samverkan blir oerhört viktig. Veckan bjöd på flera intressanta moment, bland annat ett casevac-uppdrag med helikopter till ett av Flottans fartyg.

Ytbärgaren vinschas ner till fartyget

Mitt i övningen tog jag en paus från allt jobb och begav mig till Uppsala för första deltävlingen i Danske Invest Triathlon Series. Söndagens tävling gick över olympisk distans och jag åkte dit med lite skräckblandad förtjusning. Den ”lätta förkylning” som jag åkte på förra veckan visade sig vara årets stora förkylning så jag hade bara känt på kroppen genom två lätta träningspass innan. Jag bestämde mig för att åka dit ändå, mest för att det är så himla roligt!
 


Så klart gick det inte riktigt så bra som jag hade hoppats på men efter att ha ägnat mig lite åt ”triathlons fjärde gren – bortförklaringar” (citat Emma Graaf) så var jag ändå ganska nöjd. Efter en veckas tokförkylning som resulterade i att jag inte ens tittade åt cykeln på två veckor gjorde ju att självförtroendet var i botten. Sedan laddade jag upp med några sena kvällar och tidiga morgnar på jobb vilket gjorde att jag i grunden var ganska trött. Och så gjorde jag det stora misstaget att äta alldeles för lite innan start. Loppet blev en kamp för överlevnad men jag hade jättekul och kunde inte annat än skratta åt min utmattning.

Jag slutade på en fjärdeplats och det hade jag nog gjort även om jag haft perfekta förberedelser. Däremot kanske jag inte hade haft tio minuter fram till Jenni Nilsson, som gjorde ett riktigt bra lopp trots skadeproblem. Det är fantastiskt roligt att startfältet på damsidan börjar bli så starkt, nu är det inte bara en eller två som är riktigt grymma utan ett helt gäng! Några saknades tyvärr i Uppsala av olika anledningar men förhoppningsvis står de flesta på startlinjen i Västerås om en månad.

Nu blir det midsommarfirande och återhämtning ute i skärgården med nära och kära. Det kan inte bli annat än en vinnare!!