Elisabet Hökerberg: Vilodag!

Idag är det min första riktiga vilodag på ganska länge! Det känns otroligt skönt att inte ha något planerat på hela dagen och äntligen har jag både tid och lust att uppdatera bloggen, som jag ju varit helt magiskt dålig på den senaste tiden. Jag skulle kunna utlova bättring men jag är ganska säker på att jag inte skulle hålla mitt löfte :)

Förvisso har jag inte haft någon riktig vilodag på länge men trots det har det varit lite si och så med träningen de senaste tre veckorna. I början av februari gick jag kurs på jobbet (fy vad det är roligt att utbilda sig!!!) och direkt efter kursavslut bar det av till Arvidsjaur i drygt en vecka för att hjälpa till på yngsta kadettkullens vinterutbildning. Till skillnad från förra året var veckorna i Arvidsjaur inte särskilt fysiskt ansträngande eftersom jag hade en anna roll i år. Trots det går mycket energi då arbetstiderna är lite konstiga och passen är väldigt långa. Träningen blir lidande till förmån för jobbet men det är så det måste vara ibland. Jag älskar mitt jobb och skulle inte vilja byta med någon annan!

De pass som jag trots allt fått in under perioden som gått har visat på framgång. Äntligen börjar det hända något men cykelbenen som lyst med sin frånvaro så länge. Träningspassen går från klarhet till klarhet och än en gång blir det tydligt hur viktigt det är med kontinuitet! 30 minuter några gånger i veckan är bättre än två timmar en gång, så länge man gör något vettigt av den där halvtimmen. I Arvidsjaur levde träningen vidare med hjälp av korta men intensiva pass.

Löpformen verkar också gå framåt. Inomhuspassen på Bosön är helt underbara. Jag har ganska nyligen gått med i SPIF Triathlon (Stockholmspolisens Idrottsförening) och vi springer på Bosön på onsdagar. Jag kan verkligen rekommendera att träna i grupp! Det är så roligt att ha en massa folk omkring sig och alla kämpar lika hårt, vilket gör att jag blir extra taggad. När tiderna visar på en positiv trend blir jag ju inte direkt mindre sugen på att träna mer.

En annan sak som visar att träningen går på rätt håll är de tester jag gjorde på Aktivitus Stockholm i måndags. Det blev en tung kväll med tröskeltest på både cykeln och löpbandet och sedan ett Vo2 max-test på bandet. Det var en trött men nöjd Elisabet som hasade iväg hemåt på kvällen! Testresultaten visar inte på några fantasisiffror men de är glädjande ändå. Cykelbenen är nästan tillbaka där de var 2012 och syreupptagningsförmågan har stigit med 0,25 liter/min sedan december, inte heller någon fantasisiffra men det går på rätt håll. Dessutom fick jag en hel del bra tips på pass och upplägg kring dem. Till exempel så ska det vara bra att köra hårda pass på fastande mage och sedan inte äta inom en timme ett par gånger i veckan. Då stimuleras kapillärtillväxten i muskulaturen och man får ökad effekt av passet. Intressant men det låter jobbigt!!

Här kommer mitt liv de senaste månaderna i bilder!